En helt vanlig dag?

Hej alla!

 

Igår morse väckte jag barnen som vanligt inför

skolan. Sonen linkade upp och klargjorde för mig

att han inte kunde gå till skolan för han hade stukat

foten och kunde absolut inte stödja på den.

 

OK, då får du hoppa på ett ben ner för trappen

och äta frukost, berättade jag för honom. För visst

kan du gå till skolan med en stukad fot.

 

Sonen hoppade ner till undervåningen och satt

vid bordet och grät hela frukosttiden. Till slut fick

jag skicka upp honom till övervåningen för tandborstning

utan att han ätit en enda tugga. Under tiden gjorde

jag ett par mackor och lade ner i en matlåda i

hans ryggsäck som han kunde äta i skolan.

 

Dottern knallade iväg mot skolbussen och

sonen började hoppa på ett ben. Det är ca 200 meter

ut till bussplatsen och han kom ca 25 meter

innan han fick tag i en basketkorg och vilade.

 

Vid det här laget började mamman (alltså jag)

bli väldigt upprörd och gick ut till sonen,

tog honom i armen och drog med honom mot

bussplatsen för att han inte skulle missa skolbussen.

Då blev han tvungen att ibland sätta ner foten,

vilket visade sig gå väldigt bra.

 

Väl framme vid bussplatsen frågade jag om

han nu kunde klara sig själv, varpå han tittade

outgrundligt på mig och sa:

-Mamma, du är ju helt psycho!

 

Butiken är öppen ikväll kl. 18.00-21.00.

Välkommen!

Lena